Våra katter

Här finns katter, mååånga katter, de flesta vilda och rädda. Familjen, som bodde i en av lägenheterna i markplanet, tog hand om en vacker katthona och fick henne tam o go.
Lagom tills familjen skulle flytta hem till Sverige, i slutet av maj, kom tre små kattungar till världen. Alla vi, som är kvar lovade göra allt för att skaffa ett hem åt de små. Nuha, en av mina radiooperatörer tingade en till en kompis. Hyresgästen, som kom efter, ville inte ha katterna i lägenheten, så våra två städerskor tog hand om dem och de bor nu i tvättstugan. Någon vecka låg kattmamman med sina ungar vid tröskeln till sitt gamla hem, men nu har de accepterat standardförsämringen. Nackdelen med det nya boendet är att andra katter, i synnerhet kärlekssuktande hannar, stör hemfriden. Mamman tar tyvärr sämre hand om de små nu. En dag kom en av städerskorna och sa att en kattunge var borta. Den såg ingen av mera. Ytterligare några dagar senare hittade jag en död i tvättstugan. Ni skall veta att i maj och juni har det varit upp till 50 grader på dagarna. Antagligen har de båda ungarna inte klarat värmen. Jag ville nu lämna över den som var kvar till Nuha, men var orolig för om den skulle klara sig utan mamman.
Anna, som har haft många kära katter sa att ungen måste få vara hos mamman i minst sju veckor. Den måste få lära sig äta, tvätta sig o annat från mamman. Jag tog fasta på det och började mata dem på kvällarna. I början, var de vuxna katterna så glupska, att de slogs om maten. Jag tänkte på mamman, att hon måste få äta först, som skulle ge di åt ungen. Hon fick äta sig rejält mätt innan jag släppte fram hankatten. När även han var mätt och gått undan kom ungen fram till fatet. Döm om min förvåning när jag såg den lille äta själv med god aptit! Bara tre veckor gammal! När ungen ätit började den som väluppfostrade katter att tvätta sig. Och! Ungen gick till mamman och tvättade henne. Jag blev rörd till tårar. Nu efter många kvällars matande kommer katterna springande så fort jag kommit innanför porten efter jobbet.
De uppför sig forfarande, som om de var nära att dö av svält varje kväll, men blir mysiga efter ett tag. Fortfarande sitter jag kvar tills alla tre har ätit. För, på behörigt avstånd, smyger andra hungriga och vilda katter omkring, beredda att kasta sig över maten.
Världen kan vara grym ibland. Skulle vilja mata alla, men det är omöjligt.