Sensommardagens ljus är mättad av hela sommarens lyster.
Min stiliga man ligger utbredd i trädgårdssoffan med armen kastad över ryggstödskuddrna.
Solen lyser på hans bruna arm. Hårstrårna på armen ser ut som trådar av guld.
En känsla stiger i mitt inre, solvarm…. Jag vill vara med den mannen, nära, mycket och länge. Kan det vara kärlek. Kan det vara värt att uttrycka i ord på Internet för allas ögon att läsa.
Och vad är det som i det stora hela är värt att skriva ner. Att jag älskar, eller att solljuset är mättat i trädgårdsgräset.
Vad är det som är något värt i denna solmättade sekund då jag ser min mans gyllene hårstrån på den bruna armen.
Kanske just det.
