Efter intensiva och händelserika två veckor har Anna nu åkt hem och ledigheten för oss båda är slut. Lägenheten känns tyst och ödslig.
Vi har mötts av stor vänlighet och gästfrihet. Våra nya vänner har visat ett genuint enagemang att visa oss så mycket som möjligt och givit oss inblick i hur de lever sina liv. De har också varit intresserade av oss och vi har besvarat många frågor om livet i vårt samhälle.
Den ständiga frågan från bekanta och obekanta vi mött har varit: ”Where do you come from?”, ”How do you like Sudan?”
Kunskapen om Sverige är störst rörande fotboll. Fotbollsintresset här är stort. Igår kväll spelade Sudan mot Tanzanina i Omdurman med 50000 åskådare. Sudan vann och man firade hela natten.
Anna och jag var i Omdurman när matchen pågick. Anna fick fötterna och ena handen ”hennamålade” hemma hos en av radiooperatörerna, timmarna innan hon skulle checka in på flygplatsen för hemfärd. Vi var noga med att se till att komma ut ur Omdurman innan matchen var slut.
Nu återstår 48 arbetsdagar innan jag får checka in för egen hemresa till den svenska sommaren. Jag längtar verkligen till sval och frisk luft.

Livscykeln
Frusna droppar
I morse vaknade jag av att hela rummet var fullt av morgon. Sängen kändes som paradiset, jag hörde att Tore bestyrde med frukostgröten. Han ska