I torsdags kallade avdelningschefen mig för första gången på tre månader till ett möte. Mötet skulle vara kl 1000. I tid är jag där och får reda på att tiden är ändrad till kl 1100. Åter i tid. Nu ändrat till kl 1400, mitt i min utbildning. Bestämde att jag skulle bryta 1355 och låta en av de lokalanställda utbildarna ta över. Än en gång i tid, men inga där. Knackar kl 1405 på hos chefen och frågar när mötet skall vara. Kl 1400 får jag till svar. Hon är 1405 nu, upplyste jag. Hämta de andra blev det korthuggna svaret.
Huvudämne på mötet var att det skulle komma ett VIP-besök från WFPs högsta ledning i Rom. Gästen skulle anlända på lördagen och tillsammans med avdelningschefen, åka direkt till Darfur för att återvända på måndagskvällen.
Till tisdagen skulle vi i de olika grupperna se till att allt var snyggt och städat och vara beredda på VIP-besökarens rundvandring och frågor.
På tisdagsmorgonen kollade jag, rättade till en del och tyckte att det såg OK ut.
Själv skulle jag hålla utbildning under eftermiddagen med dess eventuella stressmoment, som jag berättat om tidigare.
Kl 1100 kommer avdelningschefen, kollar lite, och meddelar att rundvandringen börjar kl 1130.
Jag skyndade mig att förbereda min utbildning så mycket som möjligt i mötesrummet en våning ner.
När jag kommer tillbaka ser jag att det står aluminiumfolieinlslagna
karotter och tallrikar på vår expeditionsdisk.
Tänkte att det kanske var till gästen och återvände till min lektionssal för att göra en sista justering. Tillbaka 1115 finner jag till min fasa att vakthavande radiooperatör bjudit alla på lunch i radiorummet.
Jag blev något stressad inbjuden att delta. Alla visste om att rundvandringen med VIP-personen, när som helst kunde börja. Snabblunch, som smakade riktigt gott och snabbavdukning.
Men det var ännu inte färdigt. Nu träder tre damer in med dammtrasor i högsta hugg och börjar damma överallt. Hela golvet blev fullt av neddammat skräp, eftersom det gått en tid sedan senaste storstädningen.
Tänkte att de ju snabbt kommer ut när vi ser besöket närma sig.
Det vara bara det att efter damerna kommer tre killar med skurhinkar och borstar och börjar friskt blaska över golvet i hela radiorummet. Lite grötaktigt blev de på golvet, men de kunde sitt jobb.
Kl 1145 hade besöket ännu inte synts till och städarna försvann till min lättnad nedför trapporna. 1147 trädde besöket in.
Vilka överraskningar blir det härnäst?

Livscykeln
Frusna droppar
I morse vaknade jag av att hela rummet var fullt av morgon. Sängen kändes som paradiset, jag hörde att Tore bestyrde med frukostgröten. Han ska