Nu har jag landat i Port Sudan och väntar på bagaget. Sedan kör vi till WFP:s radiorum och vidare till Gästhuset.
Vi flög över stort ökenlandskap till en början. Efterhand blev landskapet bergigare. Stora fartyg seglade på Röda havet. Kamal, min kollega, ”Radio Trainer”, säger att Röda Havet kallas så, för att det är skog av alger under ytan, som ger ett rött skimmer.
Det vimlar av hajar bland träden.
Här är molnigt, svalt och skönt. Regnstänk hänger fortfarande i luften efter nyligt regn.
På min fråga om kameler, säger Kamal att det finns massor av dem i och omkring den stora marknadsplatsen. Där kan man köpa och sälja det mesta. Vi ska besöka den endera dan.
Om jag får bud på min blonda hustru, då hon kommer, får jag säga att hon är värd många kameler, men är inte till salu. Om jag inte ändrar mig förstås.
——–
Det känns bra att vara här. Kamal är jättego. Han vill ta Anna och mig till pyramiderna som finns 20 mil norr om Khartom. Därifrån kan man gå ut i öknen med kamel. Det är ju vad Anna längtar efter.
Har precis ätit frukost ute på gården med chaufförerna. De kallar det frukost trots att klockan är elva.
Alla doppar bröd i samma stora skål. I skålen ligger en brun röra med bitar av kött. De säger att det bruna är bönor. Till detta dricker vi vatten.
Jättegott! Väldigt trivsam frukost med samvaron runt böngrytan.
Efteråt kardemummastarkt kaffe inne i det luftkonditionerade radiorummet. Ute har luften blivit het.
Strax ut och kolla utrustningen i tolv bilar.
Allt är väl.
