Det blev inte så mycket upptäckt eller inköpt i helgen, som jag hade tänkt.
Istället inbjöds jag att följa med övriga svenskar till lat fredag vid swimmingpoolen på German Club.
Där solbadade folk mest eftersom det är ganska kallt i vattnet.
Här träffade jag en typisk ”FN-familj”, tyska Mona med två barn och senare barnens engelska pappa. Barnen är fyra och sex år.
Mona är född av tyska föräldrar, men har aldrig bott i Tyskland. Hon pratar tyska med barnen. Pappan pratar engelska med barnen. Föräldrarna har träffats i och har i många år arbetat för FN. Barnen verkade harmoniska och var bra på att sysselsätta sig själva runt poolen.
Trots att jag tänkte noga på risken och höll mig mest i skuggan går jag nu med svidande axlar.
Lördag morgon gick jag ut tidigt med målet att se Blå Nilen, som flyter ca 500 m bort från villan.
Det var nu betydligt längre och jag bannade mig själv för att jag inte tog med en vattenflaska.
På båda sidorna av vägen mest halvfärdiga hus, men det finns också, här och där, vackra villor med träd, buskar och blommor utanför.
Al Manshia Bridge och vägen fram på båda sidor är nybyggen, vilket förklarar trafikintensiteten utanför villan där jag bor.
Ingen vacker utsikt, men där var hon i alla fall, Blå Nilen. Så här års är det lågvatten och tegelfabrikanterna var i full gång. Med hackor tas lera från strandbanken, formas för hand i trälådor, och stjälps sedan ut för att torka i solen.
Ett hantverk som säkert har bedrivits på samma sätt i århundraden.
Idag, söndag, har vi programmerat radioapparater i bilar, som om ett par dagar skall gå i konvoj till Darfur.
Allt gott!
Thore
