Många jular har jag levt, och de är sig alla lika!
Först kommer julskyltningen. Det har den alltid gjort. Fast nu tycks den komma tidigare och tidgare. Butikernas skyltfönster glittrar av julpyssel redan i slutet av oktober. Brevlådorna fylls med kilovis av heta julklappstips från olika företag.
Den riktiga julskyltningen är dock inte förrän sista helgen i november.
När jag tittar i kalendern och räknar dagarna så är det ju 28 dagar kvar från julskyltningen till julafton. Jag borde hinna ordna alla julklapparna under denna tid.
Men inte. Antingen vill jag inte handla julkpappar eller också är dom inte så viktiga, trots att jag fallit i känslosamma tårar över barnens och barnbarnens egenhändigt textade önskelistor. Ju mer felstavade, desto varmare tårar, och fler. Faller man inte i tårar för ”GLÖM INTE LUCIALINE OK PÄPARKAKOR”
Vad är det som är fel? Jag borde ta önskelistorna med glädje, fara ut till köpcentra och komma hem med alla önskningar fullbordade.
Fast å andra sidan, det verkar vara besvärande för alla vuxna att skriva önskelistor eftersom alla har allt de behöver.
Till och med äldsta barnbarnet hade svårt med sina önskningar trots att hon bara är sju år.
Lilla fyraåringen önskar sig enbart Barbie-filmer och så fort hinner inte Disney producera att en ny blir färdig var vecka.
Ja, ja suckar gamla mormor (jag). Jag minns den ljuva tiden som om den var igår, då jag fick en apelsin i julklapp och blev jublande glad för den.
Annars är jularna sig lika, som sagt. Adventsljusstakarna lyfts fram till alla fönster. Små och stora Lucior överallt den 13:e december. Efter det hängs de utvändiga belysningarna på hus, flaggstänger, träd och buskar. Har man inte det, duger balkongräcket.
Denna nymodighet med legio av belysningar utomhus kommer förmodligen att få klimatet att surna till.
Sedan bakas bullar och pepparkakor. Allt under galopperande stress. Hemmet pyntas med änglar, troll, tomtar och ljus och till slut tas granen in och på med kulorna. I år ska de vara svarta och vita….inget ungår modets svängningar.
Efter jul ska rester ätas, pyntet plockas ner, granbarr dammsugas upp och kilona ska ner.
Men så härligt det ändå är med jul! God mat och Skåne till sillen. Nästan alla blir nöjda med julklapparna och barnen drunknar glatt i högarna av julklappspapper. Vill vi vara detta förutan? Inte jag i alla fall.
Därför önskar jag alla en vacker gran, god mat, snälla barn och mycket värme och kärlek.
Jag önskar också att kärleken och värmen en dag ska finnas i överflöd till alla i hela världen.
Kunde inte vår gud ordna med detta, så att det föll ner över oss alla. Åtminstone över jul- och nyårshelgerna….. man kan ju önska.
