Rullar upp gardinen och möter ett allvarligt regn som rinner ner ur Guds vattenfyllda nävar. Jag är inte tacksam.
Ett litet samtal med honom gör mig inte glad alls.
– Kära du, kan du inte knyta nävarna ett par dagar så det gamla regnet torkar undan en smula innan du tappar ner mera.
– Anna, min goda fe, jag kan inte lägga mig i väderleken. Vädret skapar sig självt och måste ha sin egen livscykel. Det blir si ibland och så ibland. Hur skulle det se ut om jag la mig i precis allting. Jag är verkligen ingen diktator.
Argumenten är kloka och goda men lovar inget soligt väder.
Jag knaprar en skiva knäcke med ost på till frukost. Har bryggt mig en stor kopp te över gaslågan efter att ha förvissat mig om att Kajsa inte låg och sov i närheten. Försöker vara lite glad ändå.
Stylar till en riktig tantfrisyr med xclusive Hair gum, letar efter mina rullskridskor utan att hitta dom och ger mig av till jobbet i tätorten Svalöv. Tanken är tom så jag måste stanna på macken och fylla på. Bensintanken alltså. Ibland är jag ju tom i andra tankar.
När jag betalat utbrister den långe mannen bakom disken
– Ha nu en riktigt bra och skön dag!
Detta säger han med glädje och vänlighet direkt inifrån sig, medan regnet faller och hotar allas vår sommarglädje. Hans positiva attityd får mig att stanna till. Utan förvarning blev jag glad själv. Önskade sommar och fågelkvitter tillbaka och gick med lätta steg till bilen.
Det gör kanske inte så mycket att det regnar. Det har regnat förr utan att vi insjuknat. Allt handlar om attityd, menar de positiva föredragshållarna jag lyssnat till.
Det kanske är så….
Om jag ser det positiva i regndropparna, att de glittrar vackert på min tvättlina…. kanske känns det inte så blött då?
Jag ska jobba på attityden. Tills jag är klar med det jobbet vill jag ha solglitter på havet och fåglar på TVantennen.
Just nu känns det som att solen inte finns.
RIKTIGT RÄLITT VÄR ÄR DET. Särskilt för alla oss som vägrar paraply!
