Det är varmt i Khartoum den 16e maj 2007.
Vi har bestämt att svalka kropparna idag på German Sudanese Club. Efter sval dusch och ett par timmars småprat och slappande klev vi ut i högvärmen, det röda sanddammet och de små skuggorna då solen står rakt ovanför oss.
Då är det bara träden som ger skugga.
Man behöver inte spana efter taxi. De många spanar efter oss, signalerar sin närvaro och saktar farten. Tore visar tecken, taxi stannar. Tore talar om vart vi vill bli körda och gör upp om priset, 10 pund brukar det kosta. Det är inte alltid chauffören vet var platsen ligger. Det ordnar sig ändå alltid, man kan stanna och fråga någon. Det är inte alltid de heller vet.
Tore är dock imponerande klar över geografin i denna stad. Ibland får han peka riktningen med sina händer.
Till Tyska klubben blev vi körda av en gentleman klädd i sudanesisk kritvit dräkt med imma på huvudet. Imma är den lilla, oftast mycket vackert mönstrade lilla mössan.
Vi kom fram och en stor pool som en lagun glittrade framför oss som en hägring under palmerna.
Har man inte varit i 45 graders värme några dagar, kan man inte ens föreställa sig den ljuvliga känsla då kroppen glider ner i svalt vatten. Särskilt om man bränt fotsulorna på kakelplattorna på vägen till poolen, som både Tore och jag gjorde. Men strunt samma, sådant läker kvickt när man poolar.
Då vi kom satt två tyska män med var sin tidning i var sin solsäng mitt i solhettan. Jag tror vi poolade i två timmar och männen satt kvar hela tiden. De måste ha varit gjorda av kamelhud. Tore och jag satt i skuggan under ett stort parasoll av vävt gräs.
I ena änden av poolen fanns en komposition av klippor och stenar, i vattnet nedanför kunde vi sitta på runda pallar med vatten upp till bröstet. Vi lyxade till med var sin Coce. Gin och tonic kan man inte få här. Det är inte heller så viktigt. En bit från oss låg en ung smal sudanes och njöt av skuggan. Han uppmanade en passerande kompis att hoppa i poolen. Kompisen böjde sig ner, kände på vattnet och gjorde en ”Brrrrr, det är iskallt”-rörelse.
Efter en läcker lunch, kolgrillad nilfisk, ris och pommes frites under ett stort lummigt träd gick vi i solstrålarnas glada gassande till Cafe Ozon för glass och latte samt fotografera en stor CocaColaflaska som står intill. Cafe Ozon är en skön plats under tre stora gamla träd med täta gröna kronor. Mellan träden och runt cafeet löper sprinklerrör. Ur hålen i rören sprutar vattendimma som gör luften svalare, fuktig och lätt att andas.
Glassen är läcker och kaffe latte precis som på Fahlmans i Helsingborg. Köpte två olivchiabatta till kvällen då vi skulle få svenska gäster.
Hemåt i taxi till stadsdelen Al Manshiya.
Utanför varje taxifönster jag sitter vid spelas upp en spännande film av olika företeelser.
Det mesta händer i skuggan under träden. Där sitter folk på små pallar inbegripna i samtal eller läser tidning. Människorna är mörkhyade så man ser knappt deras ansikten i trädens skugga. Där sitter kvinnor med sin kolgrill och kaffepanna, där stannar folk, sitter på stenar, läskbackar, stubbar, vattendunkar, vilar en stund med kardemummakaffe eller gott te. En del sover direkt på marken eller i sängar som ofta finns uppställda. Under träden finns ofta två stora keramikamforor med kallt vatten i. Ibland finns där en mugg av rostfritt stål eller aluminium men oftast en vanlig konservburk att dricka ur.
En dag kanske jag skriver en bok om vad man kan se genom ett taxifönster.
Men inte nu.
Kvällens gäster skulle få svensk middag med ägg och kaviar, sill, potatis, bacon och grillkorv. Grönsaker till sallad behövde vi handla i kvartersbutiken. Det bästa med att handla är att stå framför luftkondapparaten som blåser kall luft. Det är ljuuuuvligt underbart.
Hemma ställer vi kassarna på golvet, utbrister ”oooo så skönt” andas in den svala luften i lägenheten, spolar fram ljummen vatten, hänfaller i duschorgier, torkar oss under fläkten till luftkond tills vi fryser. Sedan in i köket för att steka bacon och korv. Köket är litet och har ingen luftkonditionering. Men Tore och jag är två tappra kockar, blandar svett med olivolja och vips är salladen kryddad.
Gästerna som alla bor i svenskhuset, hade med sig öl och en kartong rödvin.
Vi hade en trevlig kväll. Jag sjöng en finsk mycket frivol visa.
Mitt huvud är fullt av tankar och insikter, kanske insekter.
Men nu ska jag se lite Al Jazeera och sedan sova så nära Tore det bara går utan att bli för varm….
Sudan är ett under av blandat.
