Det är dags att sluta på jobbet och börja ett annat.
Förändringar är nödvändiga – och spännande, men också ångestfulla i separationen.
Skrev i Intranet ett meddelande till alla att jag skulle sluta och hur det kändes.
Fick en kommentar på tre ord: ”Du blir saknad.”
Någon kommer att sakna mig. Det är stort. Jag tänker på alla som inte blir saknade. Som föds efterlängtade och dör helt ensamna, utan att vara saknade av någon, utan att ha lämnat spår efter sig. Levt spårlöst.
Kanske ingen har lämnat goda spår inuti dem när de var små, så de lärde sig hur man lämnar spår.
Jag vet inte, men jag är väldigt glad att jag blir saknad, då har jag varit en positiv resurs den tiden jag varit på denna plats.
Att jag saknar dem jag tycker om är självklart – att jag själv är saknad är något annat. Inte så självklart. Undrar om många känner som jag.
För att bli saknad måste man ha varit någon. Något.
Glad kör jag hem till Kågeröd.
