Bakom morgonens rullgardin har en grå dager svept in över Kågeröd. Men dager ändå, och en helt ny morgon till Kågerödsbornas förfogande.
Det är livsviktigt att ha lyhörda öron. Även om tinnitus gör mig halvdöv i högerörat hörs spännande påståenden och åsikter överallt. Igår sa en av mina kära vänner något som gjorde mig helt häpen. ”Tiden går inte ofrån oss, den kommer till oss.”
Vilket höjdarpåstående! Och alldeles sant dessutom. En ny aprildag har kommit till Kågeröd och till alla andra platser i vår tidszon i världen. En del vaknar till sorg, saknad, död och svält, en del till sol, lyxlir och och sidenskjorta. Själv vaknar jag denna morgon till ljuden från en vacker man som pressar apelsiner och rör ner russin i havregrynsgröten.
Jag kan inte annat än känna glädje även om sikten är suddig utomhus och de grå molnen ser ut att ha fastnat i skorstenarna. Som mjuka flisfiltar över kajorna som myser vid sina bon.
Nå, i alla fall är jag omtumlad av den nya insikten att tiden inte går ifrån mig utan kommer till mig. Att se tiden ur den synvinkeln är ju positivt. Livgivande och spännande. Tid som kommer ger mig större möjligheter än tid som går. Att jag inte sett det förut.
Att jag ser detta nu är en stor gåva jag är tacksam för. Jag har också fått ett nytt bevis på, att jag inte själv klarar ut att räkna fram alla positiva synvinklar. Jag behöver människor omkring mig att lyssna noga till. När jag hör en annan människas tankar, skapar det nya tankar hos mig själv.
Nya tankar är ohyggligt spännande, de kan få livet och världen att se helt annorlunda ut på två snabba sekunder.
Hur spännande kan livet egentligen bli.
Slutar det någonsin att vara spännande. Faktiskt så verkar det inte att göra det.
