Tåg är magiska. Ända sedan jag var barn och reste med pappa till Farmor och Farfar har jag gillat tåg. Inte bara gillat – älskat! Spåren löper som två silvriga band rakt in i horisonten. Till ett intet där jag själv ska vara om ett tag och intet bytts ut till Göteborg, Helsinki, Rom eller Teckomatorp. Till Kågeröd går ännu inget tåg, men vi Kågerödingar är tålmodiga, så vi väntar utan att bråka. Tunneln genom Hallandsåsen ska antagligen borras klart innan tågen kan spåras hit. Vi väntar.
Just i dag tog jag pågatåget från Malmö kl 14.21. Satte mig längst inne i ett hörn i TystaKupén med Metro i handen. Linda Skugge vill inte vara feminist längre läste jag. En del feminister kände sig genast svikna.
Jag förstår Linda Skugge. Har man en offentlig stämpel av tillhörighet så är man inte fri. Man bör uppföra sig som tillhörigheten anvisar och vara sin grupp trogen i tanke och handling. De som lutar sig på en kan falla och känna sig svikna. Man ska ta sitt ansvar! (Det är alltid SITT ansvar, aldrig MITT eget.)
Den fria tanken och viljan är bunden till alla lemmar. Inte minst skrivfingrarna.
Som jag satt där i tystnaden och läste, kliver väl en konstnär in på konstnärers vis, utan slips attackväska eller DagensIndustri. Men en bunke tavlor under armen som han la på sätet mitt emot sig.
Två söta damer med gullehår hade vägarna norrut och satt med snälla ögon tryggt bänkade mittemot varandra. Småpratade försynt.
Nästa Gunnesbo, och en ungdom attackerar TystaKupén med mobilt samtal i full gång. Sätter sig jämte tanterna med vänliga ögon, avslutar samtalet och ler. Hon är söt den störande ormen.
En av damerna ger henne en reprimand för den mobila påflugenheten i TystaKupén. ”Jaha, bäst jag stänger av den. Det finns ju poliser överallt!” säger den söta ungdomen sökande leende samförstånd hos medpassagerarna.
Jag ler INTE!
Alltså tycker jag, att man ska respektera de stilla kupéerna som är betydligt färre än kupéerna där allt kan hända.
Men tycker jag också att man inte ska behöva hacka på varandra i alla lägen.
Nästa Teckomatorp!
Teckomatorp är känt på flera vis. Därifrån går buss till Kågeröd där jag bor. Där finns/fanns gifttunnor nergrävda i myllan för år sedan. Nu finns där Panelkungen som inte säljer träpaneler till dom med tjusiga bilar. Till mig säljer han. På lagerhusets långsida kan man läsa många åsikter om kommunen och staten. Mest kommunen. Som EXPRESSENS löpsedlar skriker dom ut åsikter till allmänheten. Det är väldigt roande och gör mig munter till sinnes. Jag har ännu inte köpt träpaneler hos Panelkungen, men jag har en rostig bil som är 20 år gammal så jag fyller kundkriterierna. En dag ska jag gå in där!
I Teckomatorp kliver jag av tåget.
