Vid halv femtiden i morse gjorde jag ett besök vid vattenkranen i köket och såg att taket på bilen var alldeles våt. ”Det regnar” var min sömniga tanke.
Vid pass sju då Tore ställde ett glas nypressad apelsinjuice på nattygsbordet drog upp rullgardinerna och blottade dagern var träden klädda i snö och marken vintervit. På den korta stunden mellan 05.30 och 07.00 hade detta hänt. Jag är förundrad över naturens förmåga.
Fast roligt var det inte. Jag vill ha ljumma vårvindar och grönskimrande trädgrenar. I Kågeröd har vi haft heltäckande snö sedan 17 december 2005. Det är väldigt länge tycker jag. Fast andlöst vackra dagar har det varit.
Aldrig har jag haft en så vacker väg till jobbet som jag har nu, Kågeröd-Landskrona t/r. Jag kör genom böljande jordbrukslandskap, skog och ängar….. Vildgässen plogar himlen varje morgon i stora skaror.
Kossorna och tjurarna betar helt oberörda av vädret. En och annan hare skuttar spår på snön, en och annan hamnar som sorgliga ullbylten på vägen, sönderslagna av rusande bildäck.
Denna vinter har träden varit varierande… frostbelupna, snööverdragna, dimhöljda eller fulla med glittrande droppar. Flera dagar har dimman legat som vita slöjor över landskapet och skapat en magisk skönhet som jag sällan sett.
Det är bra skönt att finnas till och uppleva dagarnas olika skepnader.
