Det hände i morse när klockan var halv nio ungefär.
Jag öppnade ytterdörren, andades in morgonluften… lungorna ville bara andas inåt. Luften kändes helt annorlunda där på trappan i dag än i går. I går var luften fortfarande vintrig och drypande grå.
Men i dag… juubel… våren sitter på min trappa!
Så märkligt att förändringen kom så fort från den ena dagen till den andra. Eller det kanske den har gjort förut också, jag har bara varit mer okänslig och inte låtit den falla över mig så kraftfullt.
Vinden som denna morgon ryckte i mitt okammade morgonhår doftade vår. Den var mjuk, skimrande grön och underbar. Fladdrade runt i min trädgård där bofinkarna drillade i buskarna. Solen skulle helt säkert trilla ur molnen senare på dagen. En ny och vårlik känsla spirade fram i naveltrakten. Allt blir nog bra ändå. Alla krig kommer att ta slut, alla barn kommer att hoppa hopprep, alla ungdomar får framtidstro och studerar till barnmorskor, alla gamla kommer att slänga sina käppar i luften och skratta högt rakt ut.
Euforisk traskade jag ut till brevlådan som svalt Sydsvenska Dagbladet vid halv sex sommartid. Den vägde säkert 12 kg. Jag fick lust att kasta den i luften till vårvinden att leka med. Men det gör jag inte med Sydsvenskan. Den läser jag med intresse, alla många delarna. Det som inte står i tidningen fångar jag upp med öronsnibbarna riktade mot cyber.
Kanske hittar jag en annons från Media Markt om den fantastiska Soda Streamern som förvandlar kranvattnet till hemliga källors sprudlande flöde. Den som jag vill ha.
Men denna morgon sprudlar jag själv. Så fort jag läst färdigt ska jag ut och kasta mig naken i vårvindens doft. Låter vinden torka bort alla tårar och bitterrynkor, och börjar tina upp.
Äntligen börjar jag förstå att vårkänslor kan ställa till med stora saker…..
Helnaken vet jag ändå inte om jag törs ge mig i lag med vårvindarna. Grannen kanske är lika euforisk som jag….
