Decembermörkret har ljudlöst smugit sig in i vår stuga. Granveden sprakar i kaminen.
Snöskyffeln står i förrådet i väntan på snö. Småfåglarna får jordnötter och hampfrö i matbordet och ser ut att må bra.
Miljoner adventsljusstakar har dammats av och lyfts fram till varje fönsterkarm där de står som små lysande pyramider. Glöggdoften kittlar i näsan var än man går i Kågeröd.
Det låter varmt, stillsamt och tomterött. Men ack så bedrägligt det är. Stressen har lag långa fingrar runt min hals, jag får svårt att andas.
Jag måste städa huset.
Köpa julklappar till barn, barnbarn, nära vänner och andra vänner före julafton.
Handla rökt fisk och kokt skinka. Ordna med blomma på jobbet.
Bädda till övernattande vänner.
Sy nya julgardiner. Ställa tomtar på varje ledig plats.
Hänga röda kulor och belysning i trädet vid gatan. Till förbigående att glädjas åt.
Tvätta bilen. Ordna med glöggkalas.
Gå med julblomma till grannar och ben till hunden.
Slå in alla julklapparna i spännande paket före julafton. Rimma till klapparna.
Slappna av och kela med maken.
Träna på konditionen och hålla koll kilona under byxlinningen.
Skriva julkort till alla jag känner.
Köpa hundra kilo julmat och hitta plats till den.
Göra hemmet julnära, vaxat, dammat , bonat, tvättat, dammsuget, nystruket, juldoftande, till ett spännande julparadis för barnen.
…. när jag tänker på allt detta blir jag traumatiserad.
Men det randas ett nytt år! Med 365 oanvända dagar – nej, t o m 366 i år.
Då ska jag vila mig. Bestämma mig för att inte ordna med så mycket till julen nästa år. Det har jag bestämt varje år. I många år.
Jag tänker på Finland, mitt hemland.
Sedan medeltiden har en offentlig Julfrid utlysts varje julafton kl 12, med undantag för 1939. Ryssarna brydde sig inte om den stillamma Julfriden utan anföll fegt från öster.
Ursprungligen lästes Julfriden på svenska, men 1711 ”skedde den fruktansvärda olyckan att Julfriden kungjordes inte bara på svenska utan också på finska”. Numera kungörs Julfriden på båda inhemska språken. Så att alla får tillgång till den.
Efter att Domkyrkans i Åbo klockspel slagit tolv slag på julafton, och den mäktiga klangen fallit ned över tusentals högtidliga finnar, tystnar sorlet på torget, hela Finland öppnar sitt hjärta och låter julfriden rinner in.
Jag önskar mig samma tradition från och med i år här i Kågeröd, att utlysas under det stora ljusklädda trädet mitt i byn.
Med detta önskar jag en Fridfull Jul och ett Fredfullt Gott Nytt År till oss alla, med god vilja, förståelse och kärlek över alla gränser.
