På natten fick jag sova i kojan som barnen byggt. Där får inte vem som helst sova.
Vaknade först av alla, hämtade morgontidningen som fyllde hela brevlådan. Tassade in med så lätta fötter jag kunde och kröp ner med två filtar i soffan.
Efter två inrikessidor tassade Nora ner från ovanvåningen. Naken förutom små lila trosor. Kröp ner under filtarna, la sig på min mage och lindade mitt hår kring sina fingrar. Mormor och mamma har det bästa håret. Det överlägset allra bästa har förstås mamma.
I väntan på Bolibompa började snöflingor dansa utanför fönstret. La sig på grannens svarta tak och på bilen i p-fickan på gatan utanför.
”Det snöar” sa jag glatt.
Upp studsade Nora med runda ögon och utbrast ”GÖR DE? JA DE GÖÖÖR DE”!
”Nu blir de snart mycke snö o då kan vi…..”
Med sina fingrar i mitt hår planerar hon den kommande vinterns aktiviteter. Hisnande höga backar som vi ska attackera med pulkor och kälkar, rulla nerför med snö i nacken och bli yra som grannens höns,
Av de lätta, höstens första snöflingor byggde hon kojor, snögubbar med hink på huvudet, morot till näsa och små stenar som tänder. Hon for ut i snöbollskrig, gjorde änglar under äppelträden som fortfarande lyste med röda frukter. Till slut blev det ett helt slott med snölyktor vid dörren. Trollbunden lyssnade jag på vilka fantastiska byggen en fyraåring kan göra av lätta flingor som dalar fån molnen.
”Jag måste berätta för mamma och pappa att det snöar!” jublade Nora med snö i håret. Forsade uppför trapporna där den övriga familjen fortfarande låg i sina sängar. Ännu helt ovetande om de underbara möjligheterna som hade öppnat sig denna morgon.
Mina tankar föll ner i dysterhet mitt i snöflingornas dans.
– Så trist det kommer att bli om klimatforskarna får rätt. Att barnens slott och snögubbar som man snabbt bygger av vinterns första fem flingor som yr i luften inte ens kan fantiseras ihop. Att barnen inte ska kunna springa barfota i nysnö under tindrande stjärnor… och snabbt in i bastuvärmen. Med snön stickande runt anklarna.
Är detta något som vi bara med vemod kan länga efter – om klimatforskarna får rätt.
Är våra snabba spejsade bilar värda den förlusten?
Är dagens välfärd värd våra framtida förluster av snögubbar.
Är den stressiga tillvaron i jakt på karriär värd förlusten av pulkabackar där barnens skratt och lek fyller luften med gläde, medan kallt vatten rinner ner i mormors nacke från ditkastad snöboll.
Är shoppingresor till alla köpmetropoler verkligen värda den oerhörda förlusten.
Jag bara undrar, medan Nora drömmer som isprinsessor utan en enda tanke om klimatet.
