Den nya tekniken för oss människor närmare varandra.
Ett brev lyste upp min epostlåda här om dagen, Jag vet nu att Gadir stavar sitt namn Ghadeer.
”Sudan Omdurman on 7/7/7
Dear Anna
Greetings from your beloved Sudan.
Many thanks for your nice letter and warm words inside together with the bear sine which highly appreciated by all family members
–You really entered our hearts very quickly and we are very sad you left Sudan so soon.
– I wish I would be able to visit you in your country in the next future If my father be able to provide the cost of air- ticket and you dispatch the entry visa next year in-sha-Allah. And hopefully I will bring with me some Hina.
Now the schools has reopened and resumed and I got all I need regarding the books and dresses. Our school is very nice and its full of green grass and flowers and some birds and animals like monkey and rabbits etc.
Warm regards and greetings from all (your) family here specially Grandmother, Mom and Dad and brothers/sisters.
I will remain to keep in touch with you for ever hopefully. Best wishes and regards.
Yours Ghadeer”
Så underbart det vore att få ha Ghadeer hos oss ett tag.
Vad är det som gör att en del människor sjunker in i hjärtat för att bli där för evigt. Vad är det jag längtar efter hos dessa. Varför gråter vi och har så svårt att slita oss från varandra när vi skiljs åt.
Vad är det som tänds i hjärtat. Kanske behöver jag inte veta det, bara acceptera att det händer och gör livet så skönt och stort.
