Tores födelsedag
Linns namnsdag – Grattis till båda
I går var den jättestora slapparedagen då vi inte gjorde många rörelser. Jag satt och bloggade hela dagen.
Mot kvällningen gick vi dock en promenad på någon timme och slank in på ”Syrian Restaurant” för att äta. Tore åt grillspett på lamm och jag limekryddad kolgrillad kyckling. Till detta drack vi vatten och nypressad mangojuice.
Det var svalt och skönt på Syrian, kanske +28 C.
Allting är riktigt kul. Detaljer på restaurangen, serveringen, miljön och utsikten genom fönstret. I hörnet vid vårt bord hade en stor fästning med tinnar, torn, trappor och bryggor byggts upp. Runt hela löpte en vallgrav fylld med vatten. När solen tog ljuset med sig bakom horisonten och det blev mörkt tändes kulörta lyktor på fästningen och ett vattenfall bröt fram genom ett valv.
Vi har ju olika smak i olika länder och om jag ser det så, så var det riktigt trevligt.
Efter god mat och Salaam, salaam runt till alla gick vi hem i mörkret, dammet och värmen. Tore höll min stora kvinnohand i sin stora manshand. Han är angelägen att jag inte ska snubbla och falla rakt framför en av långtradarna som är dubbelt så långa som våra. Dom vispar upp sanddamm med sina dubbla jättemånga hjul.
Hem till lugnet, svalkan och sköna sängen. Sovrummet var kallt, +21 bara, så vi fick ta på oss var sin filt.
I morse vaknade Tore av att jag sjöng ”Ja må du leva jättelänge….” i hans öra.
Trogen sina vanor i Kågeröd gick han upp på denna, sin födelsedag och dukade fram god frukost.
Efter frukost bestämde vi vad vi kanske skulle göra senare på dagen. Annars duschade vi och slappade. Senare på dagen tog vi taxi till Nilen och en rondell med jättestor CocaColaflaska. Vid rondellen fanns ett jättefint cafe med bageri och glassbar. Vi firade Tores födelsedag med god glass, espresso, cappuccino och chokladbakelse, sittande under stora lummiga träd. Jag ville ta foto på två kvinnor vid ett bord längre bort. Den ena hade färgat fotsulorna och en bit upp på foten kolsvarta. Hon hade också färgat fingertopparna svarta och naglarna klarröda. Det var verkligen häftigt. Tore halade upp kameran ur fickan och vi kunde bara konstatera att det var fel kamera utan minneskort.
Inga bilder idag alltså.
Från cafeet gick vi till Nationalmuseet som var stort, spännande och ganska varmt.
Tre tempel från långt före Kristus hade fraktats till museet och byggts upp där. I ett av templen hade en tysk besökare inhuggit sitt namn som vi inte kan minnas nu, men han var där 21 september 1851. Vi tyckte att han borde hållit sina fingrar ifrån templets väggar där egyptiska bilder var inhuggna flera tusen år innan han kom dit.
Ett annat tempel hette Buha Tempel. Det var byggt av drottningen Hatsepsut. Figurerna på väggarna var målade i färger som fortfarande var klara och fina.
Tore kom bort till mig och tyckte att jag skulle sjunga den finska visan som jag sjungit i nästan alla kyrkor på Gotland.
Så jag ställde mig mitt i pelargången och sjöng med all kraft. Jag hade inte hunnit med mer än en strof när mullans sång från minareten blandades med min. Vi sjöng tillsammans, han till sin Allahs ära och jag en sommarpsalm till vår Guds ära. Kanske satt Allah och Gud tillsammans, lyssnade och var glada, kanske är alla gudar densamma.
Det var i alla fall en häftig upplevelse att sjunga tillsammans med mullan.
Nu ska jag göra födelsedagsmat till Tore. Vi är inte hungriga, men sallad med fetaost, tomater och världens godaste gurka ska det bli ändå.
Livet är skönt!
