Idag får vår lilla städerska jobb! Nu har jag upplevt en verklig haboob, En RIKTIG ökenstorm, fast i mörker. Och nu fick jag något att skriva om i bloggen.
Oförsiktigt nog lämnade jag laptopen utfälld på köksbordet. Mina fingrar dansar nu på ett sandigt tangentbord i morgonen.
Vaknade i natt av att det var ett annorlunda ljud ur de två luftkonditioneringsapparaterna. Vinden genom dem dundrade i storm och blixtar lyste upp väggarna. När jag andades genom munnen, kände jag smaken av den mjöltunna sanden. Lyckades dock somna om.
Nyss uppstigen, ser jag vad stormen ställt till med. I badrummet är handfatet, duschkabinen, de ljusgrå kalkelgolven täckta av ett lager av den mjöltunna sanden. Hela lägenheten, golven, diskbänken, kylskåpet… Allt är brunt. Det ser ut som om lägenheten har stått tom i flera år. Blöt om fötterna efter morgondusch klev jag ur dischkabinen och lämnade sandklafsiga spår efter mig på golvet.
En liten handfläkt hade varit bra nu att blåsa ren datorn med och en rejäl dammsugare att få upp resten av dammet med.
Dammsugare är mycket sällsynta här.
Måtte få rent o snyggt innan min efterlängtade Anna anländer på lördag.

Livscykeln
Frusna droppar
I morse vaknade jag av att hela rummet var fullt av morgon. Sängen kändes som paradiset, jag hörde att Tore bestyrde med frukostgröten. Han ska