Vis av motigheterna och erfarenheterna från första lektionstillfället, lade jag under torsdagsförmiddagen in extra energi på att skapa flyt i undervisningen.
Korrigerade och anpassade innehållet. Hämtade projektorn till radiorummet och tittade till mötesrummet. Dukade där med papper och pennor, hängde upp blädderblock och plockade fram whytebordpennor. Som sista åtgärd, kl 1215, gick jag för att hämta projektor och dator.
Tillbaka, finner jag till min bestörtning att WFPs högste chef i landet med sekreterare och ett antal besökare hade glidit in och bänkat sig.
Eftersom jag inte kände igen någon, stövlade jag in och sa att jag bokat rummet och att mina elever skulle komma om en halvtimme. Den japanske ”Regional Directorn” satt tyst och lät sekreteraren lösa problemet. Sekreteraren kom med mig ut i korridoren och förklarade att det var ett mycket viktigt möte med donatorer, men att hon förstod mitt problem.
Ehmad räddade mig. Han har hand om bokningen av den stora konferensalen i bottenvåningen. Den var ledig! Ner med de grejor jag inte hade lagt in i det bokade rummet. Snabb installation av dator och projektor, men inga papper och pennor och ingen blädderblocksställning.
Rusade tillbaka upp och klistrade en lapp om ändrad plats och hämtade mera expenser i radiorummet.
Med andan i halsen tog jag emot eleverna, som tack och lov visade stort intresse och engagemang i undervisningen.
Det fick mina känslkor tillbaka till acceptabel nivå.
Vågar inte skriva att jag skall vara bättre förberedd nästa gång.
Det finns ett ljus i mörkret, man bygger om på övervåningen, för att skaffa fler kontorsrum åt vår avdelning.
Då blir det största rummet, ”Helpdesk Room” tömt och vi har föreslagit att det kan bli en bra lektionssal, som vi kan ha alldeles för oss själva (?)
