Min kommunikator glöder av sms ibland. De är som sos ut i rymden, upp till månen, ner till Sudan…
Från Khartoum till Kågeröd:
– Hej Annah, har gått en rejäl runda på stan. Nästan allt är stängt. Här är sandstorm. Sitter nu på Ozon Café och dricker espresso med cheesecace. Tar sedan taxi hem.
Kyssar/Thore
Från Kågeröd till Khartoum:
– Tore kära, så gärna jag skulle vilja sitta i sandstormen på samma café som du. Och så gärna jag skulle vilja att du satt här på trappan i vårsolen med kaffe och brownies och tittade på vårt lilla träd vid vägen. Jag har dekorerat det med glasägg inför påsken, de hänger där och blänker i solen.
Så gärna jag skulle vilja ta taxi med dig från caféet och kasta oss i en djup älskog,
Så gärna jag skulle vilja att vi gick in i vår stuga efter kaffet och smekte varandra varma.
Så gärna jag skulle vilja vara med dig/Annah
Från Khartoum till Kågeröd:
– Annah kära, så gott du skriver. Jag vill. Jag vill vara me di niu, i allt det sköna. Ta en bild av trädet och glasäggen och skicka.
Varma händer omfamnar di/Thore
Från Kågeröd till Khartoum:
– Har tagit bild av trädet och de vackra äggen men vet inte hur jag ska föra över bilderna till datorn.
Livet är bra och skönt. Underbart att han någon att längta till och någon som längtar till mig/Annah
Senare på kvällen ringer Tore och ber mig länka kameran med datorn med en kabel som finns i lådan…… efter nogranna instruktioner var jag ska klicka och spara har jag tömt kameran, skickat bilder och fallit in i en resa i alla bilder som jag tagit med digitalkameran. De ligger nu i ordning i ett album. Lätta att bläddra, lätta att skicka och vara glad över.
Detta hade inte hänt om Tore inte åkt till Sudan.
Fast jag längtar ändå.
