Naturen är mest dammig, sandig och smutsig. Sanden är som damm och ligger överallt. Man måste sopa ideligen, annars ser det fort skitigt ut. Gud vet hur mycket man andas in. Khartoum ser ut som en byggarbetsplats, precis som jag läste i en rapport. Här och var kan man se en blommande buske, men det är sällsynt. Det skär i mig när jag ser små killingar försöka dia sina getmammor, eftersom det inte syns det minsta ätbart för dem. Ändå finns det gott om getter. Dock inte frigående som i Indonesien. Ja det känns som Afrika.
Alla möjliga och omöjliga klädedräkter i gatubilden. De flesta kvinnor är vackra och bär färglada kläder. Förundras över att de kan se så fräscha ut i allt sanddammet. Alla jag mött har varit mycket vänliga och tillmötesgående. Tjejerna i radiorummet kommer med sandwiches, te och karameller.
Berättar mera om hur jag har det när Internet kommit igång i lägenheten.
Har ännu inte varit utanför stan. På fredag blir tillfälle till det. Lars Norvik med fru är jättegoa och de har bil. Lars arbear här med logistik.
Jag känner en del oro över vad jag skall göra och hur, men det klarnar när Dane, min chef här, kommer tillbaka från Rom. Annars känner jag mig välkommen och omhändertagen. Arbetsklimatet här känns fint.
Allt flyter med ett svårbeskrivbart lugn.
Vi är två timmar före svensk vintertid, och en timme före svensk sommartid.
Slut på rapporten för denna gång.
