Vattenbågarna på torget i Kågeröd är vackra och roliga. De kommer med stor kraft upp ur små hål i stenläggningen, kastar sig upp så högt de kan och faller sedan med ett glittrande glatt ljud ner i en vacker båge. Jag kan springa igenom dem utan att bli våt. Ibland vill jag bli våt, tar snedsteg och låter det skvätta i håret och fötterna.
Tillsammans med barnen är skvättsteg alldeles nödvändiga!
Nu har fontänen tystnat, vattenbågarna försvunnit, nästan samtidigt med flyttfåglarna. Det är ju höst. Att det är 22 grader varmt och sommarklänningen fortfarande det bästa plagget är inget argument.
Vid höstdagjämningen tystnar fontänerna på torget i Kågeröd.
Trots den torrlagda vattenfontänen är vägen från affären inte alls tråkig. Några smågrabbar provar fiskelyckan vid dammen, torra löv fladdrar ner från träden och prasslar under sandalsulorna. Hoppsan! Där fastnade ett i håret, det får sitta kvar. En perfekt kråkfjäder ligger på stigen och den plockar jag upp. Gör en knut av håret och fäster med fjädern. UGH!
Solen skiner på stigen mellan affären och hemmet, jag är glad och indianinspirerad med höstlöv och kråkfjäder i håret.
Plötsligt for tankarna till dagens P1 konsument där trendgossarna diskuterade politik kring shopping och och konsumentens förändrade beteende. Viktigt vetande! Vi går tydligen inte ut och handlar som vi gjorde förr. Vi går i butikerna för att titta på saker, ungefär som på museer. Sakerna vi sedan köper har inte längre samma status som förr, statusen ligger i de upplevelser man får genom dem. Telefonen till ex som vi kan fotografera med, messa med, lyssna musik, filma, prata i och surfa… många olika upplevelser.
Med visst vemod insåg jag att mina upplevelser på vägen hem från affären är för enkla, för billiga och banala. Vad är en kråkfjäder jämfört med foto på hela kråkan. Även om upplösningen i de bilder jag ser ligger långt före de digitala. Dessutom har jag både ljud och känsla till.
Jag ska noga kolla vilka upplevelser jag får genom trådrullarna och tvåliters plastpåsarna jag köpt. Tråden i sig själv lär ju inte vara viktig utan upplevelsen av det jag syr ihop.
Jag tror det bästa är att helt strunta i de vises malande i etern. Jag syr min gardin med tråden jag köpt och det är det hela. Resten är väl filosofiska utsvävningar nu när allting ska penetreras och analalyseras till trendiga nyheter.
Ibland blir jag bara så trött. På allt filosoferande om vad som är hur och var. Varför kan tingen inte kan bara vara vad de är. En telefon eller trådrulle.
Adjö.
