Idag har jag lärt mig att om jag lär mig en ny sak varje dag, då har jag utökat mina kunskaper med 365 saker som jag tidigare inte kunnat eller vetat. Om jag räknar vidare så blir det 3650 nykunskap på tio år osv. Det är hisnande mycket och alldeles möjligt.
Det är så mycket att jag gott kan tänka mig vara nöjd med hälften. Bara det vore ett enormt lyft i kunskapsbanken.
Säkert lär jag mig också mycket nytt, om inte varje dag, så åtminstone en gång i veckan…. kanske.
Det finns dom som säger att hjärnan inte kan ta emot mer än en viss mängd. Lär man sig mer trillar något annat ut. Jag tror inte på det. Inte heller att vi inte ska belasta hjärnan hur mycket som helst. Det tror jag är helt nonsens eftersom hjärnans kapacitet är större än vad jag kan förstå.
I går hade jag ett samtal med Nora som är tre år och lär sig åtskilligt hela tiden. Hon håller det nya i huvudet och jag är imponerad.
Telefonen ringde. En skrattande Nora i andra änden sa:
”Jag har lärt mig säga R!” Hon var jätteglad.
”Har du det, så roligt, och är det alldeles sant?” sa jag
”Jaa-a, aRRiba!” sa hon högt, tydligt och skrattande. Vi skrattade tillsammans.
Efteråt tänkte jag på att hon ringde enbart för att berätta detta för mig. Och så glad hon var för att hon lärt sig säga R. Det kändes så friskt och härligt.
Vi vuxna gläder oss inte på det sättet över det vi nyss lärde oss. När ringde jag upp någon för att berätta att jag lärt mig …….? Det har jag nog inte gjort någon gång vad jag minns. Fast jag har lärt mig en del kunskaper och färdigheter under livets gång.
En del människor jag träffar verkar ha slutat att ens att vilja lära sig något nytt. De är kvar i gammalt vetande och rubbar inte på det. Det är nästan omöjligt att samtala med dem för inga nya dörrar öppnas i samtalen, inga ”AHA! kan det vara så-upplevelser”. Vad har man för nytta av samvaron om alla sitter där, fast i var sina gamla sanningar. Att inte vara öppen för andras tankar och erfarenheter.
Jag tycker att det bästa och mest spännande är att inse att livet förändras var dag. Det jag trodde var sant och bra igår, kan hastigt bli till värdelöst vetande. Det vore underligt och osannolikt om jag hade alla sanningar som jag behöver redan i tjugo-årsåldern. Och så tråkigt!
Jag är faschinerad av barn. Dom lär mig mer av livet och dess överraskningar än vad jag lärt mig av vuxna.
Barn är öppna och ärliga. Dom säger saker utan att hymla eller linda in i sockervadd för att behaga. Fast vi vuxna är duktiga på att lära barnen bli lika förljugna som vi är själva. Och tro att det är det bästa.
Nu ska jag träna på att bli mindre förljugen, glad för nya saker jag lär mig, ringa mina vänner och berätta, säga ”AHA” mycket oftare. På det hela taget tror jag att jag vill bli mer som barnen är. Leva levande i livet, vara glad för noshornsskalbaggar, gråta för skrubbsår och be om plåster, leva i det som är nu, sjunga mer och vara nyfiken.
Nu ska jag fira midsommar och binda blomsterkransar.
”Summan kummar me sol…” sjunger dom på Gotland.
Glad och solig midsommar önskar jag alla som vill ha det.
