Bilen glider genom det vackra skånska jordbrukslandskapet. Gula rapsfält böljar i somarbrisen och doftar ljuvligt.
I dag lyser solen utan några hinder och det känns som att sommaren äntligen har kommit loss.
Lyssnar på radion genom tinnitusbruset. Där pågår ett samtal mellan olika personer vilkas namn eller profession jag inte la i minnesbanken. Jo, Aftonbladets chefredaktör (eller redaktionschef) uttalade sig. Det var mest honom jag lyssnade på eftersom det han sa rörde upp mitt sinne.
Han försvarade Aftonbladets publicering av namn, bild och upplevelse när en 13 årig flicka, ett barn alltså, blev våldtagen och knivskuren, och bästa kompisen mördad.
Att en person kan försvara en sådan publicering avslöjar bristen på respekt, empati och tankeförmåga. Avsaknad av självklar mänsklig förståelse av en tragedi.
En 13-åring som blivit utsatt för detta oerhörda och hennes familj närmar man sig över huvud taget inte. Oavsett om de är i shock eller ej.
Allmänheten har ingen anledning att få veta hennes historia några dagar efter det har hänt. Eller någonsin.
Men allmänheten är nyfiken! Det vet Aftonbladet och kastar sig över den drabbade familjen. Nyfikenheten säljer tidningar och det är den enda anledningen till att artikeln blivit skriven. Att tjäna pengar på folks nyfikenhet. Det handlar inte om det allmännas intresse utan det allmännas giriga nyfikenhet som blir stillad och Aftonbladet tjänar pengar.
Smutsigt! Snuskigt! Det finns ingen ursäkt som hjälper upp detta. Men min egen nyfikenhet ska ingen tjäna pengar på.

Livscykeln
Frusna droppar
I morse vaknade jag av att hela rummet var fullt av morgon. Sängen kändes som paradiset, jag hörde att Tore bestyrde med frukostgröten. Han ska