En knuten näve blir aldrig fylld med annat än den egna knuten.
Denna insikt slog mig som en bomb idag och jag blev helt förstummad.
Kloka ord som går rakt in i märgen finns skrivna överallt.
Det är ju precis så det är. Har jag inte öppna händer kan jag inte få något i dom.
Nu ska jag gå med händerna vidöppna, både i byxfickan och utanför. I byxfickan kanske jag hittar en tia. Utanför byxfickan kan jag ha turen att få en annan hand i min. Och det är ett riktigt storslaget privilegium.
Jag tänker på alla som går med knutna nävar. Arga på allt, till och med vädret. Så surt livet måste vara då…. och särskilt om det regnar.
Istället kunde man öppna händerna och tänka på hur bra det är för grödan och trädrötterna att regnet skvalar. Sträcka händerna mot himlen och stå så ett tag. Så kittligt det måste vara när regndropparna rinner längs med armarna ända ner i armhålorna och kittlas hela vägen dit. Det måste jag absolut prova nästa gång det regnar obehindrat.
En knuten näve blir alltid tom. Dessutom är den hård och kan skada någon om man viftar med den.
Det är tillfredsställande och spännande att läsa och höra nya saker. Det kan man nästan varje dag bara man har ögonen öppna och öronen som trattar. Slutna ögon ser inte ljuset. Tinnitus kan vara ett litet hinder, men man kan lära sig att fokusera.
Ibland önskar jag dock att somliga stängde munnen och öppnade öronen istället. Jag ska fundera på det för egen del.
Det enda negativa som jag ser just nu är att jag ibland är så väldigt negativ.
Just nu går solen ner bakom grannens tak.
