Regndropparna prasslade glatt på mitt regnställ. Klorofyllen svävade i vårljummen luft och jag kunde höra dess gröna sång. Vid närmare lyssnande var det sången från mina cykelhjul som fick mig att falla i sköna känslor.
Grässtråna vid vägkanten böjde sig åt samma håll jag cyklade åt. Det var medvind på riktigt. Naturen har verkligen törstat efter detta regn. Särskilt min trädgård med alla nyplanterade lökar som jag hoppas mycket på.
I denna översvallande positiva livsstund trodde jag att jag kunde cykla från Svalöv till Kågeröd på 35 min. Det trodde jag ända tills jag blev uppmärksam på att jag inte alls behövde det utan det var helt tillräckligt att cykla i regnprasslet och glädjas åt gröna spröda groddar som stack upp ur såddfårorna.
Dessutom visste jag att mina käraste gäster var på väg för att steka spättafiléer på min gasspis och sova över i min säng. Kan det vara möjligt att bli gladare.
Fast varför värdera glädjestunderna, gladare eller gladlösare… det räcker med att vara glad.
Livscykeln
Frusna droppar
I morse vaknade jag av att hela rummet var fullt av morgon. Sängen kändes som paradiset, jag hörde att Tore bestyrde med frukostgröten. Han ska
9 mars, 2009
Inga kommentarer
