Nu skulle det hända. Det var i mitt sinne bestämt att jag skulle cykla Svalöv-Kågeröd på 35 minuter. Det kan inte vara omöjligt eftersom inget är omöjligt bara tanken har tillräcklig kraft.
Så, jag klickade fast skorna i pedalerna, spände benmusklerna, riktade blicken mot horisonten där Kågeröd låg stilla väntande. Min beslutsamhet var total. Denna kväll skulle jag få uppleva hur segerns ljuvliga tillfredsställelse sköljde över mig. Jag har känt den förut och jag vet vad den är värd.
Tore hade räknat ut på flera papper att det skulle vara omöjligt för mig att cykla in fem minuter. Därför skulle jag göra det just denna dag.
Nu cyklar jag. Mitt i centrum vågar jag inte ge järnet. Jag har dåliga erfarenheter av bilar som inte stannar vid högerregeln. Utanför stan drar jag på så kedjan raknar. Förbi Svalövssjön där inga träd växer även om vattenspegeln är blank. Jag ser inga fåglar, hör inga bofinkar eller koltrastar. Kollar datorn och ser att medelhastigheten är 17,3. Det räcker inte, jag måste öka farten. Nedförsbacke…17,7, uppför 16,9. Jag tittar inte upp, cyklar på allt jag orkar.
Puh! jag blir trött när jag skriver.
Nerför den sista långa backen och korsningen vid Tre Stjärnor med dom goda pizzorna… 19,8. Sista biten är en mardröm för en som jagar sekunder. Vid rosa kiosken är jag utmattad men måste öka farten.
Det går inte.
Hemma vid brevlådan, medelhastighetenär 19,5. 37 minuter har det tagit och jag har förlorat Tur till Kågeröd med två minuter.
Tores grytor fyller hela hemmet med en fantatisk doft av rotselleri och andra kryddor. Bordet är vackert dukat med ljus och gröna servietter.
Jag fräschar till mig, sätter mig vid bordet innan andan hämtat sig och se! En ljuvlig fisksoppa står där rykande het. Creme fraiche med vitlök och persilja till. Och en flaska svalt vitt vin. Oaaaa!
Skrattar inombords, tur att jag ändå hann till midda´n!
Ny tur imorgon. Kanske är jag snabbare med kraftfullare tankar då.
