Alla skriver blogg. I alla fall många.
Att skriva blogg är det trendigaste som finns, så jag vill absolut inte göra det. Däremot är jag händig med fingrarna på tangenterna, det vill jag fortsätta med för mina tankar är värda att skrivas och läsas. Så sitter jag här och skriver ”Vykort från Kågeröd” för att slippa vara trendig.
Men å andra sidan, vem intresserar sig för alla bloggarna, eller mina vykort? Vem kommer att bry sig om mina åsikter, utsikter och avsikter?
Jag blir själv inte så upprörd, eller stillad i själen av andras.
Det kanske jag borde.
Här om dagen lyssnade jag på P1 och en programsnutt om vad som är status och det som är trendigt. Blogg var den stora trenden, fast kanske inte så mycket status längre.
I framtiden, trodde programmet, skulle det mest trendiga vara att äga det minsta möjliga, vara spartansk och inte följa några trender.
Den som har minst vinner ungefär.
Den dagen ska jag köpa en Jaguar. Här i Kågeröd finns ingen Jaguar så vi har ett behov. Fast då kan jag inte handla hos Panelkungen i Teckomatorp förstås.
Mitt motvallskärringaskap har haft en mycket god sak med sig: då alla mina kompisar tjuvrökte i skogen, bakom lador och på utedass, sa jag alltid nej. Jag såg ingen mening med att göra som alla andra gjorde. Det kändes tuffare att säga nej till det alla andra sa ja till. Det har gjort att jag aldrig rökt en enda cigg.
Mina lungor är tacksamma.
